Jag älskar idén bakom network marketing – men hatar hur den ofta ser ut i verkligheten
Det här är en personlig reflektion – en ärlig text om varför jag både inspireras och irriteras av MLM.
Och varför jag drömmer om en ny, ärligare version av branschen.
En briljant idé – på pappret
Multi-level marketing, eller network marketing som det också kallas, är i grunden en intressant affärsmodell.
Ett sätt att belöna människor som rekommenderar och säljer något de gillar. I stället för att lägga stora summor på traditionell marknadsföring kan en del av pengarna gå till människor som faktiskt hjälper till att sälja produkterna.
Tanken är så smart att den borde kännas självklar. Och ändå känns branschen fortfarande ibland … lite smutsig.
Jag tror att du vet vad jag menar.
Det som får mig att rygga tillbaka
Problemet är inte nödvändigtvis modellen i sig. Det är hur den ibland används.
Jag har svårt för:
- Överprissatta produkter som inte håller vad de lovar.
- Överdriven hype och löften om rikedom.
- Strukturer där väldigt få tjänar riktigt stora pengar.
- ”Guld och gröna skogar”-retorik som får människor att tro att det är enkelt att lyckas.
Allt det där får mig att backa.
För det blir inte trovärdigt. Och när människor lockas med orealistiska förväntningar riskerar en bra idé att förvandlas till något helt annat.
Tänk om vi gjorde det ärligt?
Men vad händer om vi skalar bort allt det där?
Tänk dig ett MLM-system som är rakt, transparent och rättvist.
Ett system där alla kan se exakt hur det fungerar, där villkoren är tydliga och där produkterna faktiskt är både bra och rimligt prissatta.
Föreställ dig det här:
Vad skulle hända om Facebook kostade 10 dollar i månaden att använda?
Och tänk om varje ny användare som du bjuder in – via din länk eller genom att ange ditt namn när personen registrerar sig – gav dig 10 procent av månadsavgiften?
Och tänk om du dessutom fick en mindre andel när människor längre ned i nätverket blev medlemmar, kanske i flera led?
Facebook är förstås bara ett hypotetiskt exempel. Meta har inte ett sådant system.
Facebook är i dag gratis för vanliga användare och Metas verksamhet finansieras till stor del av annonser. Företaget använder information om bland annat aktivitet och intressen för att personalisera tjänster och annonser och hjälpa annonsörer att nå relevanta målgrupper.
Så tänk om en del av de pengarna i stället gick tillbaka till användarna som hjälpte nätverket att växa?
Bara en tanke.
Och tack till Mark och Facebook. I love you!
Gen X – vi är på Facebook.
Tänk om det också fanns en butik?
Ta tankeexperimentet ett steg längre.
Tänk dig att Facebook dessutom hade en stor marknadsplats där användarna kunde handla.
Varje gång någon som du hade introducerat till nätverket köpte något skulle du kunna få en liten provision. Inte bara vid det första köpet, utan även vid framtida köp så länge personen fortsatte använda tjänsten.
Det är den typen av network marketing jag skulle vilja se.
En modell där värdet som nätverket skapar också kan delas med människorna som hjälper till att bygga det.
Utan överdrifter. Utan hype. Utan löften om snabba rikedomar.
Bara en transparent affärsmodell där människor kan få betalt för att rekommendera något de faktiskt använder och tycker om.
Jag hoppas på en ny tid
Jag hoppas att network marketing en dag kan bli mer rumsrent.
Att vi börjar se vad modellen faktiskt skulle kunna vara – ett sätt för människor att bygga affärer tillsammans och få del av värdet de hjälper till att skapa.
Men då krävs något annat än stora löften och bilder på lyxbilar.
Det krävs transparens. Rimliga ersättningsmodeller. Och framför allt: riktiga produkter till riktiga priser.
Tills dess kommer jag fortsätta känna både kärlek och frustration inför fenomenet.
Men en sak är säker:
Grundidén fascinerar mig fortfarande.
Nu gäller det bara att göra den bättre.
PS / Innan du hoppar in i eller på något som lovar för mycket så tänk dig om. Är detta seriöst?
